Oehlbach XXL Fusion Two Single-Wire

En beskrivning av olika koppartyper

En kabel är en passiv komponent, då det inte finns någon möjlighet att addera energi. Man kan bara förlora energi. Så det bästa som går att göra är att få så lite negativ inverkan på signalen som möjligt. Här finns det olika skolor med skärmning, geometri, magnetism m.m.

En viktig faktor när man ska konstruera en välljudande kopparkabel (signal, högtalar, nätkabel m.fl.) är renheten i materialet.

En typisk koppar med hög renhet har ungefär 1500 kristaller per fot, vilket innebär att signalen måste passera alla dessa kristaller då den transporteras i en kabel. Nu är det lätt att förstå att detta måste medföra någon form av förlust och/eller förvrängningar av signalen.

Nästa steg i koppargraden kallas OFC (Oxygen-Free-Copper) eller ibland OFHC (Oxygen-Free High-Conductivity). Detta är ett ganska missvisande uttryck eftersom denna koppar inte är helt syrefri. Kopparn är gjuten och dras i en process där syrehalten är begränsad, vilket minskar bildningen av kopparoxider, som leder till ett större antal kristaller. Slutresultatet är att OFC-kopparn har ca 400 kristaller per fot, i motsats till 1500. Detta är en avsevärd förbättring för att leda en signal. Men all OFC-koppar är inte densamma och detta är ett ofta missbrukat argument.

Nästa steg kallas LC-OFC (Linear Crystal), mono-crystal eller Long-Grain. Denna koppar har genomgått en process som leder till endast ca 70 kristaller per fot.

Men den bästa nivån av kopparrenhet för audio och video borde vara den som är helt fri från kristaller. Professor Atsumi Ohno började i mitten av 1960-talet studera stelning av metaller och gav 1984 ut sin milstolpe: boken ”Solidification; the separation theory and its practical applications”. I denna bok beskriver Ohno sina olika teorier och begrepp om behandling och stelning av smält metall, och den resulterande kristallstrukturen. Han fortsätter med att beskriva sin unika process för gjutning av metaller med praktiskt taget ingen kristallstruktur; OCC-processen. Detta koncept utformades först 1978 och använder uppvärmda gjutformar i en stränggjutningsanläggning. Så småningom kom det internationella patentet för OCC (Ohno Continuous Casting).

Den koppar som produceras genom denna metod är små stavar av OCC-koppar, som trådar kan dras från och som kan ha kristaller som är över 700 fot i längd.

En kabel konstruerad med OCC-koppar är mer intressant än en kabel som använder silverpläterad OFC-koppar som exempel, och t.o.m. intressantare än en ren silverkabel, beroende på renheten i silvret. Sen finns det ju OCC-behandlat silver också...